Jag tror jag på något sätt förlikat mig med det faktum att sommaren verkar hålla på att ta slut. Det är första sommaren på flera år (eller har det nånsin hänt?) som jag fortfarande inte badat ute. Deprimerande kan man tycka, jag ville ju så gärna ta det årliga doppet på Alder när jag var uppe i norr men tji fick jag. Här var det varmt de första dagarna efter min hemkomst men sen har det mest regnat eller inte varit badväder helt enkelt. Nu känner jag att hösten är på intåg trots att mina kurser inte börjar förrän om tre veckor. Men! Trots att jag är depp över att inte ha tagit ett dopp känner jag mig laddad och redo att ta mig an denna kommande höst. Jag ska läsa roliga kurser i drama och ledarskap, och jag tror det kommer ge en hel del inför praktiken. Jag ska banne mig klara den nu! Finns inga alternativ. Något jag också ska göra är att anmäla mig till vikariebanken så jag kan få komma ut och vicka som lärare ibland.

Dock kan man ju inte endast tänka på studier och kommande arbetsliv, så för att krydda mitt liv med lite roligheter ska jag vara fadder åt två franska utbytesstudenter. Jag har redan tagit kontakt med dem och svarat på diverse frågor, och de verkar så tacksamma för det lilla jag anser att jag gör. Sen får jag lite pluspoäng för att jag ”pratar så bra franska” enligt dem och det är ju så klart kul. Än har de inte anlänt till Linkan vilket är bra för då ligger jag (och de) lite steget före så de känner sig bättre förberedda. Tänk om jag också hade haft en fadder innan och under min tid i Paris. Saker hade kunnat vara så mycket bättre då…

Nu har jag landat hemma i Linkan och upptäckt att det är här värmen finns. När jag vaknade för drygt en timme sen var jag nästan genomsvettig. Gick till köket och kollade termometern. 30 grader! Nåväl, nu har den ju utsatts för solljus en stor del av morgonen, men man kan ju ana att temperaturen ligger på mellan 20 och 25. Sen jag kom hem har jag hunnit ta igen mys, ätit hjortron med vaniljglass, handlat, hämtat ut brev, snackat med Angie och tagit en joggingtur i skogen. Packat upp har jag däremot inte gjort, resväskan ligger öppen mitt på hallgolvet, men jag ska ta itu med det idag. Det är bland det tråkigaste som finns. Tur jag inte behöver packa förrän till hemresan till jul nästa gång. Jag gissar att jag inte kommer ha råd med någon resa innan dess. Min ekonomi kommer det närmsta året att vara sämre än den någonsin varit *förbannar mig själv för att jag inte sökte sommarjobb*. Jag har bara åtta veckor studiestöd kvar att ansöka för, medan jag har 40 veckor kvar att studera. Går inte ihop. Och eftersom jag bara kommer studera på halvfart i höst får jag bara halva studiestödet. Det suger stenhårt. Givetvis ska jag söka jobb och anmäla mig till vikariebanken, och visst, jag har turen att få lite tillskott från mina kära föräldrar ibland, men det kommer kännas skralt ändå…

Första veckan här uppe har varit bra på flera sätt, men mindre bra på särskilt ett sätt och det har att göra med vädret. Jag hade givetvis beställt sol och värme och packade ner bikini och flertalet linnen men har jag fått använda nåt av det? Icke. Nåja, jag ska ju vara här i drygt 2 veckor till. I veckan har jag hunnit med att ha fika- och TV-mys hos Marie, käkat med henne på Hansons café, hälsat på Hanna i hennes och Pers nya lägenhet, gått i ett par affärer och suktat efter saker, och igår kväll blev det utgång på Båten med middag där och förfest hos Elli innan. Mycket trevlig kväll! Jag, Marie och Patric ”rymde” senare iväg till Make out där vi dansade loss resten av kvällen, tills det var dags att ta sista nattbussen hem. Idag har jag varit trött trött och åter igen trött. Min kropp har känts torrare än Sahara-öknen men nu har jag lyckats återställa vätskebalansen någorlunda.

På tisdag följer jag med mamma och pappa upp till stugan och kommer då vara Internetfri till på fredag. Det kan ju vara skönt, men jag måste ta med några böcker för det finns inte så mycket annat att sysselsätta sig med där. Ändå tycker jag det är lite mysigt och ett besök där hör sommaren till. Nu ska jag sega resten av kvällen och vad som händer imorgon återstår att se.

Kan Blondinbella möjligtvis vara stolt över mig nu? Tror nästan det, jag har nämligen druckit en chai-latte på ett fik på stan idag. Namnet är ju lite tårta på tårta som Fredrik sa, då chai-te enligt regel redan innehåller mjölk. Mycket märkligt… Vi fikade i väntan på att affärerna skulle öppna så jag kunde börja jakten på en present till pappa som fyller 65 på tisdag. Han må vara till åren kommen men är vid god vigör, hans kondis är bättre än min någonsin kommer vara och han är ingen bittergubbe än i alla fall. Nu håller jag på att packa så sakteliga, ja, sakta kan man verkligen säga att det går. Problemet är vad för slags kläder jag ska ha med och hur många plagg av varje typ av kläder. Gaaah… Andra anledningen till att det går sakta är den förbannade värmen och att jag är förkyld. Tåget går 9.20 imorgon bitti och jag landar på Kallax (eller Luleå airport som det så fint heter numera) 15.15. Skönt att åka från en svensk flygplats där de inte är fullt lika strängt noggranna vid säkerhetskontrollen. Det var så där lagom roligt på Schipol i Amsterdam (vi bytte flyg där på väg till och från London) där de gick iväg med min ryggsäck och tömde den på nästan alla grejer som de undersökte noga. Jävla kinkig personal, de fick mig att känna mig som nån misstänkt terrorist. Men men… nu har jag inte tid att skriva mer, måste packa klart så jag hinner sova nåt. Snart ses vi! Woohoo!

Tänkte börja detta inlägg med att gnälla lite. Direkt när vi kom hem från England igår kväll kände jag att något inte stod rätt till i min hals, och mycket riktigt visade det sig vara en förkylning på gång. Inte. En. Gång. Till. Kunde jag inte åtminstone fått bli skonad till i höst i alla fall med tanke på min förra som varade i tre månader. Nej, så klart ska nån jävla förkylningsbakterie ta min kropp i besittning och bidra till att jag blir utmattad av all typ av ansträngning. Tvättat och handlat har jag i alla fall lyckats göra idag, så nu tänkte jag ta det lugnt resten av kvällen. Annat som man kan gnälla på är det kassa sommarvädret. Kanske borde man substrahera sommar från den företeelsen för det är bara moln moln så långt ögat når. Jag som vill hinna sitta ute på balkongen och njuta i våra nya sittdynor innan jag åker till Boden på måndag. Slutgnällt nu.

Som sagt kom vi hem från London igår och där har vi haft det himla trevligt. Vi har hunnit med en hel del, men skulle velat hinna med ännu mer. Jaja, vi lär ju åka dit fler gånger. Fredag kväll när vi kom dit var vi mest trötta efter resan, lördag var det soligt och fint så då blev det lite sightseeing på stan där vi gick The Elizabeth Walk och såg Tower of London, Big Ben, London Eye, Westminster samt en kyrka jag glömt bort namnet på. Söndag åkte vi till en marknad och strosade runt där i några timmar, och på måndag blev det mer shopping. Jag var som en kalv på grönbete och shoppade loss i diverse affärer som inte finns i Linköping. Hittade ett skinnfodral, en tröja med nitar på och två linnen. Något som enligt Angie var väl värt ett besök när man är i London var Natural History Museum så de tog med oss dit på tisdag. Det uppfyllde mina förväntningar, fanns massa coola djur och min favoritutställning var den med dinosaurerna. Vår sista dag tillbringade vi i Camden, paradiset för shoppingsugna där det finns allt mellan himmel och jord. Jag hade trott att jag skulle ruinera mig där men icke, jag köpte bara en grej och det var en kalender i trä. Nåväl, jag hade ju shoppat en del dittills ändå. På kvällarna blev det barbecue (lördag), filmtittande och sällskapsspelande. Torsdag morgon var det dags att lämna huset och bege oss till flygplatsen efter vår härliga vistelse, men det som också var rätt härligt var att lägga sig och sova i sin egen säng igen. Tackar våra grymma husvärdar Angie och Juan för gästfriheten och tiden vi hann umgås denna gång!

Så otroligt skönt att vara hemma igen! Sen jag kom för 9 dagar sen har jag bara njutit av att vara hemma med Fredrik, inte gjort så mycket vettigt alls. Ledig is the shit. Vi har haft trevligt midsommarfirande hos oss, shoppat lite, spelat minigolf (jag vann!), sett Game of Thrones, ätit ute på balkongen… Härligt. Och imorgon bär det av mot London! Vi ska vara där till den 5 juli, kul det ska bli att hälsa på Angie och Juan igen! Annars har vi inte spikat några planer, får se vad vi hittar på. Camden känns ju lockande i alla fall. Sen har jag två andra saker jag skulle vilja göra: besöka Harry Potter-museet och gå på musikal. Åh, det känns ju som att man måste göra det sista i alla fall men det är synd att biljetterna ska vara så dyra!

Idag har det hunnits med en del, först åkte vi till IKEA och Mio för att titta på sittdynor till utemöblerna. Först fastnade jag för limegröna dynor på IKEA, sen på Mio blev vi båda förtjusta i turkosa dynor men det fanns inte nog många så vi fick inga köpta där. Då åkte vi tillbaka till IKEA och bestämde oss för de limegröna, som var i en härligt lysande färg (med betoning på lysande). Nu är de på plats, de passar verkligen finfint på balkongen. När vi kom hem fyllde jag i resten av svaren på alla frågor i rapporten om mina utlandsstudier. En jäkla massa frågor att svara på, det ante mig… Så lätt ska det inte vara att få mer stipendiepengar. Men nu är rapporten inskickad och jag kan bara vänta på att cash ska klirra in på kontot. Tidigare ikväll var vi i Rydskogen och sprang några kilometer, jag 2,5 och Fredrik 5. Det var inte så hemskt som jag trodde, trots mitt långa uppehåll. Jag var bara tvungen att sakta ner farten och gå två gånger. En-två minuter mer än vanligt visade tidtagaruret. Det är bara att se till att springa nu i sommar så jag får tillbaka min kondis. Hej och hå, kämpa på!

Då hade det redan hunnit bli fredag, och endast fyra dagar återstår i Paris. Fyra! Jag kan inte riktigt fatta att det är så lite tid kvar, även fast min hemresa har börjat kännas mer verklig nu när jag packat ner det mesta. Resväskan ligger på golvet och bara väntar på att få bli släpad härifrån. På tisdag morgon när jag kliver ut ur den här lägenheten kommer den stora lättnadskänslan infinna sig och jag kommer åka härifrån med ett leende på läpparna, i sällskap av mamma och pappa. De kommer till Paris imorgon eftermiddag/kväll och förgyller mina sista dagar här. Det behövs verkligen, nu vill jag bara umgås med människor jag tycker om och få njuta av Paris de här sista dagarna. Jag orkar inte med idioter mer, i detta fall elaka sura människor som bara ser andras brister istället för sina egna. Från och med nu ska jag bara se till att ha folk i min närhet som jag tycker om. Människor man ogillar på ett eller annat sätt och som tenderar att frekventera ens liv som iglar är ju bara till belastning och stjäl energi. Man borde skicka dem till en öde ö vars omgärdande vatten är fullt av hajar. Tyvärr är det inte straffbart att vara en idiot.

Jag har kollat upp lite restauranger och affärer jag, mamma och pappa ska besöka. Sen ska vi givetvis avverka några turistfällor också, som Eiffeltornet och Notre Dame. Det kommer bli trevligt att visa Paris för dem, det är deras första besök här. Tänk att ha levt i över 60 år och aldrig varit till Paris. Skandal. Tur att de greppade chansen att komma nu när jag är i staden fortfarande, en fransktalande guide kan behövas. Imorgon blir det att städa klart mitt rum och rensa hyllor på mat, så jag är färdig med det innan finbesöket kommer. Lyckliga dem som ska bo på hotell, jag skulle överväga att fråga hotellpersonalen om jag kan få köpa mig in i deras rum om det inte vore för att min kära mor brummar för mycket på nätterna.

Efter att ha fått tre utskällningar om den trasiga toalettstolen trodde jag att det räckte. Nu lugnar väl ragatan ner sig, tänkte jag. Så fel jag hade. För vad ser jag i min inkorg igår kväll? Jo, ett argt mail från henne där hon radar upp hur förfärad hon är över situationen som nu gör att hon måste stänga av vattnet om nätterna (det läcker från avloppsröret). Efter att återigen säga att jag har helt och hållet haft sönder systemet fortsätter hon med andra anklagelser som har med städning och kommunikation att göra. Hon bara vräker ur sig saker i mailet, och de är inte ens sanna. Inte i alla fall till den grad hon påstår. Skriver att jag aldrig städat duschen (har jag) och aldrig gjort rent spisen (har jag också)!? Hon anklagar mig även för att jag inte kommunicerat med någon, något hon verkar anse vara ett problem. Eeh… Att jag inte kommunicerat med någon är inte sant, men jag har ju hållit mig på mitt rum ganska mycket av goda anledningar. Om hon hela tiden ansett att mitt något asociala beteende är ett problem, ja, då kunde hon väl ha pratat om det med mig tidigare. Men nej, inget av detta har hon tagit upp med mig face to face, utan istället får jag all denna arga skit kastad på mig i ett mail där jag inte ens kan försvara mig i direktkommunikation. Jag är så sjukt förbannad på denna onda människa så jag knappt finner ord för det.

Sen toalettincidenten har min vistelse i denna lägenhet varit näst intill outhärdlig, ett rent helvete. Det blir bara värre och värre eftersom hon bedriver någon slags psykisk terror genom att skälla på mig för toalettincidenten var och varannan dag. I hennes mail är det ju helt uppenbart att hon inte tycker om att ha mig här. 10 långa dagar till måste jag stå ut med henne, jag vet seriöst inte hur jag ska klara det. Till och med tanken på att ta in på vandrarhem de sista dagarna har börjat snurra i mitt huvud. Det skulle vara värt det, för jag mår så dåligt av att bo här nu. Om det inte var så att mamma och pappa kommer hit nästa lördag skulle jag boka om min flygbiljett. Just nu vill jag inget hellre än att vara hemma i Fredriks trygga armar och känna hans kärlek och närhet!

Nu återstår det bara två veckor innan jag lämnar Paris för Linköping och får träffa min älskade underbara Fredrik igen! Det känns långt bort ändå för så är det ju alltid med kärlek på distans. Men, tänk att vi lyckats vara ifrån varandra sen i januari, med två träffar emellan, och nu är det plötsligt juni. Med det menar jag inte att tiden gått fort, den har gått ganska så långsamt. Det var ett bra tag sen nu som jag började få hemlängtan, inte bara för att jag ville hem till Fredrik utan jag ville verkligen HEM. Nu vill jag hem mer än någonsin, vilket ni redan vet orsaken till… Jag funderar på hur jag ska förvalta min tid som är kvar här på bästa sätt. Fram tills tisdag nästa vecka blir det tentaplugg i alla fall, jag ska se till att klara den där förbaskade didaktiktentan den här gången! Idag var jag på skolan och pluggade i några timmar och det kändes bra. Det är samma saker att plugga in som till förra tentan (obs! detta är ingen omtenta utan sluttenta) och lite sitter kvar i hjärnan sen sist. Hoppas bara att tentan inte blir lika svår denna gång. Jaja, nog om det. Efter tentan så är det endast fyra dagar kvar innan jag får besök av mamma och pappa. Det kommer nog bli en del packande och vägning av bagage, så jag vet om jag kan shoppa liiite lite till innan jag åker hehe… Egentligen har jag shoppat tillräckligt, till och med enligt mig själv, men ni vet ju hur det är… Frestelserna är många i en storstad som har allt.

À bientôt!

Jag kan ju direkt säga att jag inte ligger på plussidan hos ragatan nu precis… Fråga mig inte hur, men igår lyckades jag med bedriften att ha sönder ena toalettstolen. Det jag gjorde var att jag lutade mig mot ryggstödet och plötsligt säger det BRAK och hela toaletten pajar. Bitar av kalk faller på golvet och det blir översvämning i badrummet. Jag bara står där helt chockad och min första impuls är att säga till ragatan vad som skett. Hon rusar till katastrofsituationen som utspelar sig och slår sig för ansiktet: Ah, de l’eau partout, c’est pas vrai. Jo, tyvärr var det sant. Jag ville bara dra långt härifrån, bort från hennes anklagelser och bekymrande kommentarer om det som jag orsakat. Det vill jag fortfarande. Igår undvek jag henne resten av dagen och kvällen, så slapp höra henne mer.

Idag har det inte gått lika bra att undvika henne, för när jag kommer hem från skolan möter hon mig i hallen och låter verkligen morsk och arg (mer än vanligt). Frågar mig hur gårdagens katastrof kunde hända och jag svarar som det var, att jag lutade mig. Det ska man absolut INTE göra för det är ömtåligt material, vet du inte det? säger hon argt. Hmm, med reservation för att jag är dum i huvudet nu men ska man inte kunna luta sig mot en toaletts ryggstöd ibland utan att den ska gå sönder?? Jag trodde materialet, dvs. kalk, var tillräckligt hållbart för det. Aldrig någonsin har jag haft sönder en toalett tidigare när jag har lutat mig på samma sätt. Därför misstänker jag starkt att det är tantens toalettstol som är gammal och i dåligt skick, allt i den här lägenheten verkar ju fanimej vara det. Gammalt, i rent ut sagt kasst skick, skabbigt… Ni som inte varit här skulle se hur det ser ut i badrummet och i köket bland annat. Den här lyan bara skriker efter renovering. Det är förundrande att haggan inte låter den renoveras med tanke på hur fett mycket pengar hon måste ha på banken. Nä, istället sparar hon de på hög till sina resor och låter vi som hyr rum här stå ut med denna kassa lägenhet, trots att vi betalar hutlösa hyror. Fräckt, snålt och svinaktigt beteende är vad det är. Fy fan vad jag hoppas att de här 15 resterande dagarna går fort. JAG VILL HEM!