Jag rekommenderar INTE Icas frukostjuice, den smakar surt och rökigt (ja, faktiskt) med en artificiell touch av apelsin. Dessutom är det utan fruktkött och sen något år tillbaka föredrar jag juice med fruktkött, men det är ju förstås en smaksak. Varför köpte jag då denna äckeljuice? Jo, för att den var billig så klart. Snålheten bedrar visheten är väl det mest passande uttryck att använda i detta fall. God morgon-juice är min favoritjuice bland affärers utbud av juice, men Brämhults ska vara riktigt god den med. Bäst är färskpressad juice men det beror på hur sura apelsinerna är. Hur som helst, aldrig mer Icas juice. Juice ska förgylla ens morgonstund, inte förstöra.

Idag har jag lite smågrejer att fixa samt läsa så mycket jag hinner av en ledarskapsbok. Biblioteket har striktare regler vad gäller lånetid och krav på återlämning. Om någon har reserverat boken man har lånat får man bara ha den i en vecka (tre veckor förut) och förseningsavgiften har fördubblats till 200 kronor per bok. Jippie! Därför har jag stenkoll på mina lån, surt att behöva punga ut en hutlös förseningsavgift. Nästan surare än Icas juice till och med… Ikväll ska jag på drama i Norrköping och jag ser fram emot varje gång, dvs. tisdag ojämna veckor. Lite teori och mycket praktiskt är precis vad jag längtat efter under alla år av vetenskapliga teorier på Lärarprogrammet. Jag förstår inte varför jag inte tänkt på att gå denna kurs tidigare. Eftersom det är en kurs på högskolenivå är det dock inte bara lek och spex utan självklart tillkommer kursuppgifter och skriftliga tentor. Vi har redan fått instruktionerna till första tentan som ska lämnas in i januari. Schysst att ha mer än tre månader på sig, men ännu mer schysst är att vi får välja ämne för tentan själva. Ja, det ska ju förstås vara ett ämne kopplat till drama men ändå. Småflummigt kan man tycka men int’ klagar ja’!

Jag har även denna måndag tillbringat två timmar på Campushallen, varav den första på ett Zumbapass och den andra på gymavdelningen. Zumban var inte så jobbig idag men desto roligare. Det var en ny instruktör, en manlig sådan för ovanlighetens skull, som delvis höll i passet. Enligt hans ledord skulle han spela förförisk och vi, samtliga av oss tjejer, skulle spela ”hard to get”. Det gick jättebra att spela det, men jag är högst osäker på om han lyckades med sitt uppdrag… Enligt min åsikt är inte dansrörelser à la Jonas Gardells kroppsspråk vidare sexigt. Jaja, han är ju nykläckt så man måste ju ge honom lite tid att försöka bli Sveriges svar på Patrick Swayzee. Men humor hade han ju i alla fall. Sen lommade jag bort mot gymmet där muskelknuttarna står och utstöter sina primitiva vrål när de lyfter jäättetunga vikter. Idag var det inte så mycket folk, eller rättare sagt vid den tiden jag var där. Zumbapasset slutade kl.21 och jag var i gymmet till kl.22. Förra måndagen ringde Fredrik och frågade var fan jag höll hus, han hade blivit en aning orolig att det hade hänt något. Jag trodde aldrig det var möjligt att han skulle behöva ringa för att jag är ovanligt länge på gymmet. Det var så orealistiskt att jag inte ens kände igen mig själv…

Förutom att plugga har jag varit på en härlig promenad med Fredrik ute i höstsolen, som jag dokumenterat nedan. Bilderna är av rätt dålig kvalitet men det går inte att göra så mycket åt med en sugig liten digitalkamera.

Då jag mestadels fördrivit tiden ensam utan Fredrik (han har byggt trall hos sin polares mamma) med att plugga har jag inte så mycket roligt att skriva om, så därför illustrerar jag i bilder vad som hänt utöver pluggandet.

Närodlade äpplen Fredrik kom hem med, de flesta lär gå åt till bakning.

Sorterade kläder i en höst- och vintergarderob.

Sorterade kläder i en vår- och sommargarderob.

Jag åkte till gymmet idag igen för att göra mina fotövningar samt springa lite på löpbandet. Innan jag åkte iväg hade jag lite ont i ryggen, men jag gav mig fan på att träna i alla fall och tänkte värken släpper förmodligen om jag får röra lite på mig. Det gjorde den också, men när jag hade sprungit mina 2,5 km kände jag hur det värkte i vänstra smalbenet. Frustrerande är det när jag verkligen vill komma igång med löpningen på riktigt igen. Visst har det blivit lite bättre i foten av att göra övningarna men det återstår några veckor innan jag är återställd enligt sjukgymnasten. Jag ångrar verkligen inte att jag började gå hos honom, han är jätteduktig på sitt jobb. Det må kosta 100 spänn per besök men det är i princip oviktigt då det är min hälsa det handlar om.

Nu säger min hjärna att den vill ha något sött och det tänker jag äta också oavsett vad kroppen säger. Jag har ju ändå förbränt en del kalorier idag, så jag intalar mig själv att jag förtjänar det. Pistageglass tillverkad på en gård utanför Linköping blir det, riktig finglass. Glassen i sig är snäppet godare än Ben & Jerry’s men snäppet dyrare också. Kroppen säger just nu att den inte vill utsättas för några jobbiga fysiska aktiviteter men vi ska spela lite Wii i alla fall. Fredagsmyyys!

Det har inte direkt gått mig obemärkt förbi att det är Kanelbullens dag idag, men själv ska jag inte trycka i mig en kanelbulle utan en kardemummabulle då vi inte har kanelbullar hemma. Bulle som bulle, och idag finns det en god anledning. Jag försöker ju minska på intaget av sötsaker annars, och har faktiskt haft rätt bra disciplin på mig hittills trots att vi har både två sorters bullar, Ballerinakex och två sorters choklad hemma. I regel äter vi bara något sött efter middagen, ofta en bit choklad. Jag gör mitt bästa för att inte göra undantag från denna regel när Fredrik jobbar – mest för att det blir ojämn fördelning då men också för att jag kanske inte borde om jag ska bli av med några kilon. Det kändes som att några bokstavligen rann av mig på Sh’bam ikväll så mycket som jag svettades. Jävligt kul var det i alla fall, det var en ny realease. Jag gillar den här ännu mer än den förra, och kände mig nästan lite sexig när jag gjorde vissa moves. Det lär bli regelbunden Sh’bam-träning för mig i fortsättningen!

Idag hade jag alltså tid hos tandhygienisten. Då jag har misskött min tandhygien i ganska stor mån sen i januari, dvs. inte använt de obehagliga mellanrumsborstarna som jag fick stränga order om att göra, förväntade jag mig en utskällning. Inte en rejäl sådan eftersom jag har den gulligaste och trevligaste tandhygienisten jag någonsin träffat, men ändock en liten utskällning. Vad får jag då höra istället efter att hon tagit röntgenbilder? Jo, att jag varit duktig. Ursäkta? Jag? Duktig? Det måste vara något galet med bilderna, tänker jag, men när hon undersöker mig i käften säger hon samma sak. Om hon inte märker att jag inte rengjort med mellanrumsborstarna någonting på nio månader undrar jag: 1. Är inte de små djävulspåfunden så effektiva som tandvårdspersonal påstår? 2. Gör min eltandborste samma jobb som djävulspåfunden i stort sett? Jag log stolt och tog emot berömmet med öppna armar utan att avslöja min misskötsel. Innan jag gick ut från hennes rum lade jag märke till en liten skylt där det stod ”Jag har rätt i 80% av fallen, de övriga 2% behöver vi inte bry oss om”. Ironiskt.

Jag har också varit lite duktig på riktigt idag, med betoning på lite. Efter mitt besök hos sjukgymnasten satte jag mig i datasalen och pluggade med en kompis (vi har pluggat engelska ihop). Hon var dock desto duktigare än jag och satt och skrev på sitt examensarbete medan jag bara läste några kapitel i en bok. Sen valde jag att ställa in Zumba-passet igen, vilket inte var duktigt alls, men det var pga. träningsvärk. Den är fanimej inte nådig, och min förra hann inte gå över innan jag drog på mig denna nuvarande. Mina muskler vaknar ju till liv i alla fall men varför ska det behöva göra så himla ont?

Det har de senaste veckorna varit väldigt mycket uppmärksamhet på det så kallade lågprisbolaget Ryanair. Jag har sett flertalet argument som ”Man får vad man betalar för och då får man acceptera dålig service i detta fall”. Självklart får man vad man betalar för men det betyder inte att det är acceptabelt att behandlas sämre än boskap. Jag har själv aldrig haft några större problem med Ryanair men när jag hör berättelser om förödande händelser folk råkat ut för späder det bara på min ilska mot detta nonchalanta skitbolag. Efter att ha blivit mer insatt i hur bolaget funkar och har för villkor har jag nu äntligen bestämt mig för att bojkotta. Visst, jag kan förstå att folk med lite sämre ekonomi väljer bolaget om de ska resa och hälsa på familj eller släktingar, men samtidigt blir inte Ryanair så billigt i slutändan ändå med alla dessa dolda avgifter. I allmänhet fattar jag inte hur man kan riskera sin egen och andras säkerhet samt stödja personalens usla arbetsvillkor bara för att eventuellt lyckas få tag på en billig resa. Var är människovärdet?

Om ni instämmer kan jag tipsa om att gilla sidan ”Våga vägra Ryanair” på fejjan. Bort med O’Leary!

Det blev inget besök hos optikern och ytterst lite pluggande idag. Det började med att jag åt en morot och kände plötsligt att den lilla metalltråden bakom framtänderna i överkäken satt lite lösare än den ska. Mycket riktigt hade ett fäste lossnat, så det var bara att ringa akuttandvården. Jag fick komma till en tandläkare bara drygt en timme efter att jag hade ringt. Det jag hoppades mest på var att hon skulle ta bort retainerna i över- och underkäken, men istället tyckte hon att jag skulle behålla dem så hon satte dit en ny bakom framtänderna. När hon sa ”jag måste borra lite” fick jag en impuls att frigöra mig från tandläkarstolen och springa all världens väg, men hon förtydligade strax därpå att det inte var tänderna hon skulle borra i utan fästena. Puh, det var då en jäkla tur. Det gjorde inte alls ont. När jag väl var där passade jag på att boka tid hos tandhygienisten och sa att jag ville ha hennes första lediga tid. Det var bara det att jag antog att den skulle vara om några veckor, men istället erbjöds jag en tid redan på onsdag denna vecka och tackade ja. Tortyr för käften två gånger på en vecka alltså. Jag måste ha vissa masochistiska drag…

Apropå något helt annat: jag älskar mina nya jeans! De är så otroligt mjuka och sköna, jag har aldrig tidigare haft så sköna jeans som varit det direkt jag börjat använda dem. Det är som att ha på sig ett par tjockare bomullsleggings. Jag rekommenderar verkligen Crocker-jeans!

Nu har jag äntligen blivit tilldelad en praktikplats för min omexamination av VFU:n. Jag hade väl i princip gett upp hoppet om att få en plats i Linköping, och tur var väl det för nu har jag fått plats i Motala. Jippie! Jag fortsätter min turné i länet genom att ta mig till en stad där jag aldrig gjort praktik tidigare. Efter denna praktikperiod kommer jag ha betat av x antal skolor i hela fyra städer, bara Mjölby och Norrköping jag ännu inte haft praktik i. Det skulle inte förvåna mig om jag hamnar på slutpraktik i någon av dessa städer nästa termin. Men nu är det alltså östgötametropolen Motala nästa. Vad är då Motala känd för? För det första är ju Motalabors östgötska väldigt framträdande och allt annat än sexig. Annars är det den tredje största staden i Östergötland, är belägen vid Göta Kanal och har ett motormuseum (som jag råkat besöka). I runda slängar bor det 1000 personer mer där än i Bodens kommun. Flera mer eller mindre kända sportprofiler kommer från Motala (dock inga jag känner igen namnen på) samt Alexander Bard. Lovely. Ja, det var väl typ det som var värt att veta. Jag överväger att kalla Motala för en bondhåla på grund av dialekten och det låga invånarantalet. Hoppas innerligt att jag inte kommer snacka som en Motalarevy efter mina fem praktikveckor där.

Idag har jag höga ambitioner: träna och gå till optikern, kanske plugga lite grann också. Jag får se helt enkelt. Nu är det i alla fall hög tid för lunch, stekt palt med smör. Mmm…