Kräftor och blodig lek
Igår var det dags för årets första kräftskiva hos Annika (Fredriks syster) och Kalle. Vi satt ute och skalade de små djuren, åt och drack. Det var väldigt trevligt. Sen fick jag för mig att delta i frisbeekastning vilket skulle visa sig vara ganska dumt. Plötsligt kommer en frisbee flygande mot mig från Fredrik och jag försöker fånga fanskapet. Aaaaaaoooo hinner jag skrika, känner blodsmak i munnen, börjar gråta och blod droppar mot marken så segnar ner för att undvika blod på kläderna. Blev skitskraj av vad som hade hänt, vågade knappt känna efter om jag hade tappat någon tand eller vad. Läppen hade spruckit. Fy vad obehagligt! Och ont gjorde det en bra stund efteråt. Killarna kom till min räddning med papper och kylklamp. De sa skämtsamt att det var lite väl hardcore att försöka fånga frisbeen med munnen som nybörjarkastare. Jag och Fredrik delar dock på skulden, å ena sidan var jag i vägen just dit han kastade, å andra sidan kastade han på mig. Festen avstannade inte precis för det missödet, ett stund senare drog vi ner på stan och gick på Bishop’s Arms. Det var förvånansvärt lite folk där, ungefär 2-4 personer utöver vårt sällskap. På en lördag!?!
Idag känner jag mig mindre vacker än innan festen igår, fast det kan jag väl leva med tills läppen läker. Som tur var sprack den nära mungipan så det syns knappt om man inte vet om det. Lite jobbigare är att det är ömt vilket hindrar mig från att göra vissa saker med munnen som att pussas, äta med sked, dricka normalt (helst har jag sugrör), dricka rinnande vatten från kran och slicka mig om läpparna. Värst är det sista, att inte kunna slicka mig om läpparna utan att det gör ont. Så idag tycker jag mest synd om mig själv. Jag besparar er en bild på min eländiga spricka, det ser mest bara äckligt ut…
