Önskade där och då att jag var Starke Adolf…
Igår var jag för första gången på Kettlebells bas och när jag såg att de flesta redan var i salen väcktes instinkten att fly fort som fan. Varför hade jag kommit dit? Hade jag inte utmanat mig själv lite väl mycket nu? tänkte jag, men gick in med en påklistrad självsäkerhet och tänkte att jag får väl göra mitt bästa. Tyvärr var mitt bästa inte gott nog för att jag skulle klara av alla övningar med ketteln. Jag hade plockat på mig en på 8 kg lite snabbt, hann inte se om det fanns någon lättare kettel för passet började när jag kom in. Till en början gick det hyfsat och jag svingade ketteln mellan benen som instruktören visade, men när man skulle lyfta den sabla ketteln upp och ner i axelhöjd så sa mina armar stopp. De svek mig och hånade mig för min inbillning att jag trodde att jag skulle fixa det. Instruktören, en ung muskelknutte, kom fram till mig och instruerade hur jag skulle göra då det verkade som att han trodde att jag inte hade greppat tekniken. Jodå, nog förstod jag, inte riktigt det som var problemet… ”Jag tror jag behöver en lättare kettel” sa jag, varpå han skrattade lite försiktigt och sa att det inte finns någon lättare än så (i denna sekund ville jag bara sjunka genom jorden) ”Nähä, okej…” (skrattar nervöst) svarade jag, och sen hade jag valet att antingen lämna salen och därmed ge upp eller att, trots min svaghet, försöka göra de andra övningarna som väntade. Jag gjorde det sista och plågade mina stackars armar så förbannat att de skakade när passet var slut. Idag har jag träningsvärk from hell, knappast förvånande…
Tentan börjar arta sig, bäst är väl det med tanke på att det är inlämning idag. Lite segt att jag har tre sidor kvar att skriva, men inte för att jag inte kommer på något utan för att jag måste tänka på formuleringar. När det gäller språket är jag väldigt självkritisk och vill hitta de mest akademiska och finaste orden. Så ja, språkligt sett tvivlar jag inte på att tentan kommer vara av bra kvalitet men då ska man ju få fram allt det man vill säga också. Apropå språk himlar man lite med ögonen när man läser godkända examensarbeten där författarens språkliga kompetens ligger på en grundskoleelevs nivå. Liu verkar inte ställa några höga krav alls på språket, bara man har skrivit om sitt ämne och uppnått syftet är det OK. Det gör att jag inte känner någon större oro inför att få godkänt på mitt eget examensarbete.
