Hemhemma

Då var jag hemhemma i Boden för att koppla av och ha det gott med familj och vänner, jag klagar inte! Eller jo, jag klagar givetvis på distansen till Fredrik och att man lätt hamnar i tristessens fälla här men annars är det fint. Än har jag inte avlidit av att det är så dött här, men det kan bero på att jag har haft grejer att göra som att umgås med mor och far, fika en massa och hjälpa en kompis med hennes uppsats. Alla julklappar är fixade så ingen stress över det, nu väntar jag bara in julafton kan man säga. Det är bara lite bestyr jag har framför mig innan dess: göra julgodis. Men det lär jag väl inte bli helt knäckt av (ja, det är nu ni ska skratta). Jossie-humorn is back!

Jag hoppades att Findus skulle vara kelsjuk nu när jag kom hem men sen jag kom igår har han mest ignorerat mig. Tveksamt om han ens känner igen mig, vem vet, han kanske har blivit senil på äldre dar? Han går runt och nosar på mina väskor och grejer så av honom blir man behandlad som någon inkräktare. Nåväl, det är ju tur att mamma och pappa i alla fall uppskattar att jag är hemhemma. Tydligen har jag varit snäll i år också, det var svårt att låta bli att snoka bland klapparna…