Duktig flicka!
Idag hade jag alltså tid hos tandhygienisten. Då jag har misskött min tandhygien i ganska stor mån sen i januari, dvs. inte använt de obehagliga mellanrumsborstarna som jag fick stränga order om att göra, förväntade jag mig en utskällning. Inte en rejäl sådan eftersom jag har den gulligaste och trevligaste tandhygienisten jag någonsin träffat, men ändock en liten utskällning. Vad får jag då höra istället efter att hon tagit röntgenbilder? Jo, att jag varit duktig. Ursäkta? Jag? Duktig? Det måste vara något galet med bilderna, tänker jag, men när hon undersöker mig i käften säger hon samma sak. Om hon inte märker att jag inte rengjort med mellanrumsborstarna någonting på nio månader undrar jag: 1. Är inte de små djävulspåfunden så effektiva som tandvårdspersonal påstår? 2. Gör min eltandborste samma jobb som djävulspåfunden i stort sett? Jag log stolt och tog emot berömmet med öppna armar utan att avslöja min misskötsel. Innan jag gick ut från hennes rum lade jag märke till en liten skylt där det stod ”Jag har rätt i 80% av fallen, de övriga 2% behöver vi inte bry oss om”. Ironiskt.
Jag har också varit lite duktig på riktigt idag, med betoning på lite. Efter mitt besök hos sjukgymnasten satte jag mig i datasalen och pluggade med en kompis (vi har pluggat engelska ihop). Hon var dock desto duktigare än jag och satt och skrev på sitt examensarbete medan jag bara läste några kapitel i en bok. Sen valde jag att ställa in Zumba-passet igen, vilket inte var duktigt alls, men det var pga. träningsvärk. Den är fanimej inte nådig, och min förra hann inte gå över innan jag drog på mig denna nuvarande. Mina muskler vaknar ju till liv i alla fall men varför ska det behöva göra så himla ont?
