Det goda livet [del 2]
Hello again trogna följeslagare! Så här täta uppdateringar har jag nog aldrig haft 😉 Jag borde helt klart bli bättre på att blogga, som Angie påpekade. I know, I know, jag skyller på den hektiska terminen som snart är över. Var var jag? Jo, på söndag gick vi till parken igen och slappade några timmar samt åt crepes med Nutella och kanel (syndigt farligt god kombo) och glass. Dagens goda gärning, initierad av Angie, blev en bit baguette till en glad hemlös kille utanför affären vi handlade på. Jag borde visa denna generositet mer men sen jag bott här i snart 5 månader och i Barcelona i 9 har jag fått dåliga vibbar av de flesta uteliggarna jag sett som bara tigger pengar. Hur som helst, vi gick hem och åt lite god soppa och bröd, och därefter blev det en promenad i våra snygga high heels till kyrkogården här i Montparnasse. Tyvärr var den stängd så jag fick inte trippa förbi Sartres grav med mina stiliga fossingar. Istället vände vi hemåt och slog oss ner vid puben nära mitt kvarter. Där beställde vi in en chicha (vattenpipa) och te (var på väg att skriva öl, men kom på att då hade jag inte bara ljugit utan även delgivit osannolik information, det fanns nämligen enbart alkoholfria alternativ). Bartendern frågade varifrån vi kom, och han hade bott lite i Stockholm som barn. Yeah yeah yada yada, Stockholm är väl inget speciellt, var vår reaktion ungefär.
På måndag, sista dagen som Angie var här, tog vi metron till Paris utkanter för att besöka den omtalade loppmarknaden i Porte de Clignancourt. Först kom vi till den vanliga marknaden där afrikanerna sålde märkeskopior och andra grejer, sen hamnade vi på antikvitetsloppisen som inte var så mycket loppis eftersom allt var så dyrt att man inte hade råd med nånting. Vi kom fram till att det måste finnas en billig loppis i krokarna och jag frågade massa folk på vägen vi planlöst strövade fram på. Innan vi hittat någon loppis blev vi hungriga och åt paninis på ett sjaskigt snabbmathak. Angie frågade killen som serverade oss var den billiga loppisen egentligen fanns och han sa att det var i en helt annan del av stan. Vi gav dock inte upp, utan fortsatte ströva omkring i området med hopp om att hitta billiga grejer, och den som letar finner. Äntligen började priserna sjunka. Tyvärr hittade jag ingenting (hur kan detta komma sig??) men Angie gjorde en del fynd. När vi hade avverkat loppisen tog vi metron hem igen, käkade middag framför The Big Bang Theory och sen var det dags för Angie att åka hem igen efter en legendariskt trevlig helg.
