Ett positivare inlägg

Nu har jag nästan kommit över cykelstölden, eller jag är i alla fall inte lika upprörd längre vilket är skönt för det går åt en himla massa energi åt att gå runt och vara det. Jag har försökt sätta saker i perspektiv, som att det var ju kul att min cykel var så uppskattad… Eller nja, mer att jag tänkt att det var ju trots allt bara ett dött ting som jag kan ersätta med en ny fin cykel, att jag har så mycket som ingen kan ta ifrån mig och att jag ska vara glad och tacksam för det. Cykeltjuven har säkert inte alls lika mycket att vara tacksam och stolt över, om ens något alls. Möjligtvis att hen lyckades stjäla ännu en cykel (tror knappast det var den första) och kan tjäna lite kosing på det så att hen kan köpa mat och betala hyra. Apropå ordet hen så hyser jag fortfarande motvilja till det men det finns ju inget annat bra ord att använda här.

Det känns grymt lättnande och befriande att ha klarat helvetestentan, fy sjutton för att behöva göra om den. Detta blev nu alltså sista tentan på lärarprogrammet, konstigt känns det. Bara examensarbetet kvar att få godkänt nu, sen har jag en lärarexamen på CV:t. Sjukt. För tio år sen hade jag aldrig kunnat tro detta, antagligen ingen av mina egna lärare heller…