Sluttampen

Då var jag tillbaka till Linköping igen, allt ser ut som sig bör och jag är så glad att få vara med min älsklingssambo igen. Som jag saknat honom, men nu dröjer det ett tag innan vi kommer vara ifrån varandra igen och då blir det inte såhär länge. I veckan har vi tagit igen en del mys och jag har pulat på med diverse saker. Eftersom min gamla trotjänare till dator ”såg ljuset i tunneln” uppe i Boden blev det att köpa en ny. Jag grät inte överdrivet mycket då jag var tämligen less på en stenåldersklump som surrade och inte var vidare snabb längre. Den nya är en Asus Zenbook och jag är väldigt nöjd hittills, den är så smidig och snabb, har fascinerats över det hela veckan nu. Fantastiskt. Det är alltså laptops av den här sorten som massa folk har varit bortskämda med medan jag fått mitt tålamod utmanat och mina axlar värkande efter att ha släpat på stenåldersklumpen. En rätt avsevärd uppgradering om man säger så…

Idag köpte jag och Fredrik ett tvåtusenbitarspussel som kommer att sysselsätta oss i många timmar. Det lär dröja innan vi blir klara med det då jag har studier som måste tas itu med men det gör inget. Hoppas det inte kommer i vägen för studierna alltför mycket bara. För egen del köpte jag ett par nya byxor då ett par jag har är mer trasiga än de borde vara nu. En skjorta blev det också, kan vara bra att ha då jag mest har linnen och tjocka tröjor i min garderob. Varför är det alltid något som saknas? Jag införskaffade mig också en kalender i veckan, nu är det bara kurslitteraturen som saknas (en f.d. studiekamrat jag skulle köpa den av verkar inte vilja sälja den längre, tack så mycket för det…), sen är jag redo för sista terminen som börjar imorgon. Sista terminen! Jag kan inte fatta det, här har man pluggat på i flera år och det har känts som att man inte kommer nån vart och nu är man snart klar. Otroligt.