Desperat
Jag har nog aldrig varit så desperat av att fixa jobb som jag är nu, vilket har att göra med att jag inte har CSN alls denna termin och känner mig rätt fattig. Okej, kanske inte extremt fattig, men de bidrag jag får av mor och far räcker inte och jag vill verkligen inte leva på mina sparpengar. De är ju till för att läggas på någonting roligt som en resa, möbler eller så. För att överleva tills jag har fixat mig någon slags inkomst försöker jag leva så sparsamt som möjligt. Ingen kläd- eller skoshopping, inget bussåkande med stadsbussarna till stan eller campus och inga onödiga småutgifter t.ex. Det jag betalar för ser jag till att utnyttja till fullo, som mitt träningsmedlemskap, månadslinserna och Spotify-kontot. Det här levernet gör mig faktiskt inte olycklig, snarare att jag känner en tillfredsställelse i att jag inte kommer hem med något jag inte behöver. Och att cykla i vinterväglag är helt okej, visst är det lite jobbigt men det är gratis, man får motion, kylan biter lagomt i kinderna, man slipper stå still och vänta på bussen utan blir varm när man cyklar istället, det är miljövänligt… Och dessutom tar man sig ofta fram fortare med cykel då bussarna ändå aldrig går i tid under vintern. Att cykla är det bättre valet!
Men angående att vara desperat, jag är t.o.m. så desperat att jag har sökt semestervikariat i Boden. Jag vet att jag lovade mig själv att aldrig göra det igen, när jag fick sparken från personlig assistans-jobbet var den sista potatisen satt. Men hör och häpna, nu säljer jag min själ igen i ren och skär desperation. Grattis Bodens kommun, ni får mig! Kom och ta mig bara! Skämt åsido. Jag har och ska givetvis inte bara söka detta jobb, det vore ju verkligen brist på engagemang och driv från min sida. Vård- och omsorgspersonal behövs ju på alla ställen så ska söka i Linkan och Norrköping också. Mest av allt skulle jag förstås vilja jobba med något annat… Får se vad det blir. I alla fall är jobb inom Bodens kommun ett sista alternativ och ett helt okej sådant (äldreboende och hemtjänsten). Tack vare er vänner där uppe kommer jag att överleva.
