Hej livet, jag har saknat dig!
Äntligen är praktiken över för i år, ett tag där kändes det som att den aldrig skulle ta slut. Det känns bra på flera sätt att jag slipper åka till den där skolan i Motala igen. Det som känns bäst är förstås att jag (förhoppningsvis) aldrig mer behöver träffa min trakasserande handledare. Sen jag fick deltidsfeedbacken har det inte alls varit lika trevligt att vara där och jag har stört mig på flera saker med henne. Främst har jag givetvis stört mig på hennes så kallade övertygelse om att vissa saker hos mig är nästintill omöjliga att utveckla, men även andra saker som att hon nästan aldrig ätit lunch med mig i personalrummet och varit så självupptagen att hon knappt har haft tid med mig (tar man emot lärarstudenter då?). Som person är hon min raka motsats så det är inte direkt ett under att vi inte drog jämnt. På grund av all den dåliga kritik hon gett mig (varav minst hälften är bullshit) har hon inte godkänt mig men hon har heller inte underkänt mig. Det som händer nu är att VFU-samordnaren kommer att försöka ordna en ny praktikplats till mig på en annan skola. Då ska jag få ha lite större klasser och se om jag klarar av att hantera alla elevers så kallade signaler de sänder ut. Jag hoppas verkligen jag får en vettigare handledare då, för jag vägrar ta emot samma oförtjänt dåliga feedback en gång till. Jag ska allt visa den läraren att jag fixar allt det som min handledare varit så petig om. I can do it!
Nu när jag inte längre behöver stiga upp före 06.00 på morgnarna och vara dödstrött på kvällarna har jag tid för sådant som inte prioriterats högst på listan precis, som t.ex. sminka mig, bära linser varje dag, klippa och tona/slinga håret, träna mer än en gång i veckan, köpa julklappar, shoppa något fint till jul och nyår osv.
