Första överlevnadsveckan

Nu har jag överlevt första veckan av totalt fem på praktiken och det känns bra hittills. I veckan har jag bara fått lära känna eleverna och hjälpt dem lite så det har varit en mjukstart.Jag måste säga att jag har ganska bra självkännedom, varje kväll har jag varit helt utslagen och inte orkat göra någonting vettigt förutom att jag tränat Zumba en gång. Det är inte praktiken i sig som är så värst uttröttande utan pendlingen. Jag HATAR att pendla och jag fattar verkligen inte hur folk orkar med det någon längre tid. Det blir ju så himla lite tid till att vara hemma om kvällarna och så måste man stiga upp okristligt tidigt på morgnarna, vilket betyder att man inte precis kan vara uppe till 11 som jag är van vid. I veckan har jag visserligen lagt mig vid den tiden men det är ju dels för att jag har så svårt att ställa om mig, dels för att jag är kass på att komma i säng i vettig tid på kvällarna annars också. Trevligt är ju dock att jag har sovmorgon imorgon och samtliga fredagar. Man får vara tacksam för det lilla, för sen när jag börjar arbeta kommer det bli döden, döden… Nu slipper jag ju en del planerings- och rättningsarbete. Rättningsarbete tar sjukt mycket tid och det är även den tråkigaste biten av lärarjobbet. Som lärare undervisar man typ 30% av sin arbetstid och resten går åt till att planera, rätta, sköta elev- och föräldrakontakter samt hålla på med diverse pappersarbete som kopiera och sortera. Nu kanske jag tog i en smula men det är dystert nog inte alls långt ifrån sanningen.

Helgen har bara flugit iväg; på fredag kväll var jag så klart trött och seg, igår hade vi gäster och fick städa och laga mat nästan hela dagen och idag har vi haft Fredriks familj här på fika för att fira Fars dag. Nu sitter jag i soffan och känner bara för att koppla av framför något avsnitt av The Big Bang Theory eller så, men vad borde jag göra istället? Jo, plugga. Jag känner mig supermotiverad, verkligen…