När hjärnan säger ja och kroppen nej
Jag åkte till gymmet idag igen för att göra mina fotövningar samt springa lite på löpbandet. Innan jag åkte iväg hade jag lite ont i ryggen, men jag gav mig fan på att träna i alla fall och tänkte värken släpper förmodligen om jag får röra lite på mig. Det gjorde den också, men när jag hade sprungit mina 2,5 km kände jag hur det värkte i vänstra smalbenet. Frustrerande är det när jag verkligen vill komma igång med löpningen på riktigt igen. Visst har det blivit lite bättre i foten av att göra övningarna men det återstår några veckor innan jag är återställd enligt sjukgymnasten. Jag ångrar verkligen inte att jag började gå hos honom, han är jätteduktig på sitt jobb. Det må kosta 100 spänn per besök men det är i princip oviktigt då det är min hälsa det handlar om.
Nu säger min hjärna att den vill ha något sött och det tänker jag äta också oavsett vad kroppen säger. Jag har ju ändå förbränt en del kalorier idag, så jag intalar mig själv att jag förtjänar det. Pistageglass tillverkad på en gård utanför Linköping blir det, riktig finglass. Glassen i sig är snäppet godare än Ben & Jerry’s men snäppet dyrare också. Kroppen säger just nu att den inte vill utsättas för några jobbiga fysiska aktiviteter men vi ska spela lite Wii i alla fall. Fredagsmyyys!
