Mål, motivation och lärdomar
Idag har jag förmodligen varit på mitt sista besök hos sjukgymnasten på Campushallen. Enligt hans bedömning är jag så gott som återställd i min vänsterfot som jag bröt för närmare ett år sedan. Jag får inte längre ont av hög belastning på foten, som vid löpning. Det känns så himla skönt och samtidigt nästan lite overkligt, skulle det inte ta längre tid än så här att bli återställd? Jag kanske egentligen inte är helt återställd, men som det känns är jag det för jag känner inte av sviterna av min skada längre. Som jag kämpat med mina aptråkiga fotövningar i flera veckor och inte sett något slut på eländet Som jag lidit av träningsvärk som sjukgymnasten ignorerade. Som det tagit mig tid att göra alla dessa övningar, tid jag hellre hade ägnat åt att styrketräna t.ex. Ja, jag har avskytt övningarna av hela mitt hjärta, ändå har jag fortsatt att kämpa. Om min fot blir bra av övningarna är det så mycket värt mödan, har jag tänkt. Mål och motivation ni vet. Det är något jag verkligen lärt mig, att om man har ett tydligt mål med någonting, om man verkligen vill nå det och om det känns värt att kämpa för att uppnå det målet kommer motivationen att finnas där. Kanske inte ständigt, alla tappar vi ju motivationen ibland och vill bara gräva ner oss i soffan med en chokladkaka eller annat onyttigt, men den kommer inte att överge dig. Mitt mål var att jag skulle kunna springa igen, så snart som möjligt.
Jag har även lärt mig något nytt om löpning av min sjukgymnast idag, något jag själv aldrig har tänkt på. Igår efter att jag hade sprungit hade jag inte ont någonstans, förutom att jag var lite öm på insidan av smalbenet. Jag fick himla ont i det förra veckan jag sprang, och berättade detta för min sjukgymnast idag. Han berättade att det troligtvis är benhinneinflammation, något som kan vara svårt att bli av med. Det berodde i mitt fall på att jag överbelastat hälen. Han förklarade att ju tunnare sula man har på skorna desto skonsammare blir belastningen för foten, och refererade till studier som gjorts om detta. Dessa studier har löpningsskotillverkarna ignorerat i 20 år och istället byggt upp en hel industri på skor med tjocka sulor som förhindrar pronering. Det gör att foten har mer stöd för hälen, vilket man kan tro ska vara bra, men istället sliter det på hälarna otroligt mycket. Detta beror på att man sätter ner hälen hårdare än man bör, för att man känner ju inte underlaget lika mycket som med en tunn sula. Han rådde mig att springa i uppförsbacke på löpbandet för att undvika att sätta ner hälarna när jag tar mina löpsteg. När jag vant mig vid detta löpsteg blir det lättare att tänka på att använda det när jag springer på plant underlag. Jag borde egentligen skaffa mig ett par löpningsskor med tunnare sula, men det får bli en senare utgift. Nu ska jag fokusera på att springa lite uppför varje gång jag svettas på löpbandet eller i skogen, förhoppningsvis kan mitt löpsteg ändras så att jag slipper smärtor i framtiden.
