Ut i naturen, bort från betongen
Igår var större delen av kurstillfället på ledarskapskursen förlagd utomhus och opassande nog hade vädergudarna bestämt att det skulle regna precis hela dagen. Det var helt enkelt bara att gilla läget för läraren skulle aldrig ha en tanke på att ställa in, som den inbitna friluftsmänniskan hon är. Varför skulle vi ha friluftsdag i ledarskapskursen? undrar ni kanske nu. För att träna på vårt ledarskap i utomhusmiljö i mindre grupper. Vi var sex personer per grupp och varje gruppmedlem hade fått en ledaruppgift. Jag hade i uppgift att ansvara för planering av lunch och fika och inköp av varor som behövdes. När vi handlade på lördagsmorgonen var det jag som skulle leda själva inköpsproceduren. Det var inte en så svår uppgift i sig, men när man ska handla tillsammans med andra är det lätt hänt att flera vill ta beslut hit och dit. Då var det extra viktigt att jag var tydlig som ledare.
Vi begav oss ut mot skog och mark vid 10-tiden, alla välutrustade med regnställ och stövlar på. Hej å hå. Jag hade inte förväntat mig att det var så långt att gå till platsen vi skulle till som det faktiskt var. Totalt gick vi i drygt 3 timmar, mestadels på asfalt. Vi gjorde endast stopp för en timmes lunchpaus vid en jättemysig uteplats och fikarast i en kohage. Fikarast i Bregottfabriken, fast man kan säga att vi spelade korna och satt på stenar under några träd. Det kom nämligen inga riktiga kossor på fika. På vägen tillbaka till universitetet genade vi genom en annan kohage och fick närkontakt med djuren. De tittade något fundersamt på oss inkräktare och undrade vad fan det är för främlingar i deras hage. När ”chefen” råmade till ordentligt var vi lämpligt nog på väg ut från hagen. Puh, trodde ett ögonblick att tjuren skulle komma nära och gå till attack, men som tur var befann den sig på ganska långt avstånd ifrån oss. Det var skönt att komma in igen efter denna blöta friluftsdag, som trots vädret hade varit riktigt trevlig. Dock var den ganska fysiskt påfrestande. Att gå cirka 1,5 mil är inget man gör varje dag precis. Jag har aldrig gått så långt i stövlar – eller jag har aldrig gått så långt överhuvudtaget. Fy fasen vad ont i fötterna jag hade igår kväll, varje steg jag tog var ren och skär pina. Idag har jag inte så ont i fötterna längre men jag har haft väldigt kännbar träningsvärk i vaderna. Inför framtida vandringar i naturen ska jag införskaffa ett par täta och rejäla vandringsskor. Stövlar är täta men alldeles för osnälla att gå med på hård asfalt. Annars känner jag att jag faktiskt blivit mer inspirerad till att vistas i naturen och det ska jag tacka vår friluftsmänniska till lärare för. Kan det bli en friluftsmänniska av storstadsråttan Jossie också tro?
