Dålig karaktär och friluftsliv

Jag har hemskt dålig karaktär när det gäller två saker i livet: sötsaker och shopping. Ni vet att jag i föregående inlägg skrev att jag hade shoppingförbud? Det höll endast en vecka till, sen resonerade jag att det var onödigt att åka ner på stan bara för att köpa gröna bönor (vi hade letat efter det med ljus och lykta och skulle ha det till fredagsmiddagen) och intalade mig själv att jag faktiskt var i behov av nya strumpor och strumpbyxor. Och det hade väl varit okej om jag hade nöjt mig med det, men nöja sig, Jossie och shopping går inte ihop i samma mening. Det var ju tur att jag i alla fall lyckades begränsa mig till en tröja som var hyfsat billig med. Nu är det stopp ett tag framöver. Det jag den närmaste veckan ska satsa på att införskaffa är träningsmedlemskap.

På tal om något helt annat: jag, som under nästan hela min uppväxt avskytt friluftsdagar, har drabbats av ett sug efter att vistas mer i naturen, komma bort från stadsmiljön och vandra i skog och mark. Jag vet inte varför men det kanske kan bero på att jag de senaste åren har bott i två storstäder och i Linköping bor vi så centralt att vi nästan aldrig ser någon natur (utom Rydskogen då), så jag vill bara göra något annorlunda. Jag vill ut på äventyr i vildmarken, fjällvandra, sova i tält och laga mat i stormkök. Det skulle vara avkopplande och nyttigt tror jag. Jag är alldeles för bekväm av mig. Det skulle bli som en liten utmaning (att fjällvandra skulle i och för sig bli en jäkligt stor sådan). Mitt sug kan också bero på att jag inspirerats av viss kurslitteratur i ledarskapskursen. Vi läser nämligen lite utomhuspedagogik också, och på lördag ska vi ut i naturen och laga mat i stormkök, jag längtar! Ni kanske undrar vad det tagit åt mig? Det undrar jag också kan jag säga…