Snart är det över
Då hade det redan hunnit bli fredag, och endast fyra dagar återstår i Paris. Fyra! Jag kan inte riktigt fatta att det är så lite tid kvar, även fast min hemresa har börjat kännas mer verklig nu när jag packat ner det mesta. Resväskan ligger på golvet och bara väntar på att få bli släpad härifrån. På tisdag morgon när jag kliver ut ur den här lägenheten kommer den stora lättnadskänslan infinna sig och jag kommer åka härifrån med ett leende på läpparna, i sällskap av mamma och pappa. De kommer till Paris imorgon eftermiddag/kväll och förgyller mina sista dagar här. Det behövs verkligen, nu vill jag bara umgås med människor jag tycker om och få njuta av Paris de här sista dagarna. Jag orkar inte med idioter mer, i detta fall elaka sura människor som bara ser andras brister istället för sina egna. Från och med nu ska jag bara se till att ha folk i min närhet som jag tycker om. Människor man ogillar på ett eller annat sätt och som tenderar att frekventera ens liv som iglar är ju bara till belastning och stjäl energi. Man borde skicka dem till en öde ö vars omgärdande vatten är fullt av hajar. Tyvärr är det inte straffbart att vara en idiot.
Jag har kollat upp lite restauranger och affärer jag, mamma och pappa ska besöka. Sen ska vi givetvis avverka några turistfällor också, som Eiffeltornet och Notre Dame. Det kommer bli trevligt att visa Paris för dem, det är deras första besök här. Tänk att ha levt i över 60 år och aldrig varit till Paris. Skandal. Tur att de greppade chansen att komma nu när jag är i staden fortfarande, en fransktalande guide kan behövas. Imorgon blir det att städa klart mitt rum och rensa hyllor på mat, så jag är färdig med det innan finbesöket kommer. Lyckliga dem som ska bo på hotell, jag skulle överväga att fråga hotellpersonalen om jag kan få köpa mig in i deras rum om det inte vore för att min kära mor brummar för mycket på nätterna.
