Det goda livet [del 1]

I helgen var Angie på besök, det var den bästa helgen på länge! Som jag hade längtat efter att få dras ur från pluggträsket och ägna mig åt lite roliga aktiviteter under några dagar. Det började dessvärre med lite oflyt, hennes buss var 2 timmar sen så jag fick vänta dessa timmar på bussparkeringen i Porte Maillot på fredagsmorgonen. När jag hade tittat på massa resenärer och på klockan ett bra tag såg jag äntligen en blå buss köra in på parkeringen. Äntligen var verkligen det rätta ordet där, i flera bemärkelser. Vi åkte till mitt hemkvarter och gick och handlade lite käk först, sen till lägenheten. Frukost dukades fram och när vi åt den kom tanten hem, som yttrade lite vänliga artighetsfraser för att kompensera för hennes giriga och snikna sida. Efter frukosten och Angies powernap drog vi till Parc Luxembourg och slappade några timmar i gräset, åt lite jordgubbar, snackade och hade allmänt mysigt. Tillvaron var på topp! På kvällen stannade vi på en pub på vägen hem och drack en öl i den varma kvällsluften.

Lördag bar det av till Montmartre för att gå en guidad tur i Amélies fotspår. Vi gick till affären som hon handlar i i filmen och även caféet som figurerar i densamma. Det var en perfekt dag för utflykt dit, solen sken från klarblå himmel och det var kring 25 grader, vilket det var alla dagar hon var här. Montmartre tilltalade mig verkligen, jag blev lite kär i den stadsdelen. Kullerstensgatorna, de vitmålade husen med klassiskt franska balkonger, de trånga gränderna, de pittoreska caféerna, den lite mer avslappnade atmosfären till skillnad från Paris i övrigt hetsiga storstadskänsla… Ja, det var lite som att stiga in i en annan värld. Åt getost på en stentrappa i skuggan av några träd (okej, Angie blev skuggad, inte jag som faktiskt ville ha gassande sol) gjorde vi också medan vi lyssnade på två gatumusikanter varav en man spelade cello och hans kvinnliga sällskap sjöng. När vi äntligen hittade Amélies café gick vi in och lånade toaletten som är med i sexscenen i filmen och sen drack vi en milkshake. Vi hade haft planer på att uppsöka en bar där Eurovision sändes men bestämde oss för att skippa det och streama det hemma istället. Sagt och gjort, efter att ha gått och kollat på Moulin Rouge tog vi metron hemåt, gick och handlade lite chips och jordgubbar och såg Sverige kamma hem Eurovision-segern. Tänka sig att vi vann, jag kan inte riktigt fatta det. Det borde vi ju gjort för länge sen då jag faktiskt verkligen velat det. Nu känns det ovärt när jag inte kan glädjas åt det på samma stolta sätt. Istället förbannar jag mig över att avgiften för tv-licensen ryker från kontot på måndag. Jag vet, jag är tråkig. Kanske ska fråga mig själv varför jag betalar tv-licensen över huvud taget… Antar det är för att jag är rädd att nån nisse kommer och knackar på dörren. Nu blev detta inlägg ganska långt så söndagens och måndagens äventyr delges i nästa. Hold on, kära bloggläsare!