Tillbaka till rutinerna
Då var mitt två veckors långa (läs: korta) lov slut och jag är tillbaka på Sorbonne. Ett besök i Linköping har avverkats och efter det hängde Hanna med tillbaka till Paris för att besöka mig under fyra dagar (fast det blev bara två hela). Att vara hemma med Fredrik var ju helt underbart: fick tid med bara honom, fick sova i min egen säng och slapp tanten som hade gått mig på nerverna tillräckligt innan jag for. Tyvärr lyckades jag med bedriften att bli sjuk direkt jag kom hem, blev febrig, illamående och fick ont i halsen. Vet inte om det var chocken av att komma till Sverige helt plötsligt som var orsaken eller om det helt enkelt är en regel att jag alltid blir sjuk så fort jag kommer till Linköping.
Efter två feberdagar repade jag mig lite och orkade gå till frissan för att klippas och bli en blondie igen, samt åka till Norrköping och fira Fredriks pappa som fyllde år dagen till ära. På lördagen blev det ett besök på IKEA för att kolla lite på möbler men vi bestämde oss inte för nånting. Självklart kom vi inte ut därifrån tomhänta, hittade lite fina ljus, handdukar med kul mönster och en vitlökspress som är något mer lättdiskad än originalmodellen. Sen släpade jag med Fredrik på Ikano där det blev mer shopping för min del så klart. Gina finns ju inte i Frankrike så ”var ju tvungen” att spana in vårkollektionen så jag inte missar nåt (så talar en sann shopoholic). Jag har fått dille på mintgrönt, fråga mig inte varför, förra året var det ljusrosa och nu har jag ingen lust att bära den färgen… Med mig hem följde en mintgrön vippig top, en mintgrön stickad tröja och för att bryta av lite: en vit klänning i delvis spets. Nog om det, känner att det här håller på att utvecklas till en modeblogg nu… På kvällen gick vi ut och åt indiskt på Yogi. Jag råkade beställa för het kryddad mat så tog ett tag innan jag fick ner den eftersom jag fick dricka en del vatten och andas med tungan utanför käften som nån hund. Very charming. Allt som allt var det en väldigt mysig vecka hemma som givetvis gick för fort men vad göra. Tider som flytt kan man inte få tillbaka så bättre att längta till dem som kommer.
Tisdagen den 24e for jag till Arlanda och mötte upp Hanna! Där fördrev vi ca 4 timmar ganska snabbt och sen hoppade vi på planet till Paris. Jisses så skönt att flyga från Arlanda och slippa Ryanair, och sen landa på Charles de Gaulle istället för mesiga Beauvais. Jag och Fredrik har bestämt oss för att bojkotta Ryan i så lång utsträckning som möjligt. Hur som helst, vi kom fram till min bostad vid 20.30-snåret så hann inte med så mycket mer än att handla, snacka och fixa lite middag. På onsdagen besökte vi turistfällan Notre Dame och shoppade en massa. Jag hittade fyra linnen/toppar, de hängde och suktade efter att få bo i min garderob så kunde ju inte lämna stackarna i affärerna, nej nej. Vi gick ut och åt senare på kvällen och blev så mätta att vi fick ont i magen och jag började må illa. Undrade ett svagt ögonblick om jag hade blivit förgiftad men tydligen hade jag bara slängt i mig trerätters på relativt kort tid. Vi fick maten ganska snabbt och det verkade lite som att de ville bli av med oss så hade inget val. Antingen äta eller lämna massa mat vi betalat för. Ska försöka undvika att beställa in trerätters i fortsättningen, i alla fall på den restaurangen. Men när de lockar med ett så kallat ”menypris” är det svårt att motstå. Två extra rätter på köpet kan man säga.
En stor del av torsdagen gick åt till att vara vid och på Eiffeltornet. Vi stod och väntade och frös 2 timmar(!) för att få åka upp. Det blev att åka hela vägen upp till toppen, var häftigt och läskigt på samma gång. Upplevelsen går inte att beskriva, man måste vara med om det själv. ”Tänk om hissen pajar, då dör vi” och ”Jag kommer blåsa av tornet där uppe” svamlade jag om. Men allt gick finfint (förutom att ta bilder där uppe i den hårda vinden), vi kom ner helskinnade. Det var en riktig adrenalinkick faktiskt! Så om mina framtida barn kommer påstå att jag är höjdrädd ska de minsann få det här berättat för sig. Efter tornet blev det mer shopping men vädret var inte alls på vår sida, spöregn och blåst. Vi avrundade kvällen med fajitas och mojitos på en pub/restaurang där i krokarna. Där fick vi syn på en mus som var på besök, eller om den jobbade där à la Ratatouille. Det fick vi aldrig reda på eftersom vår servitris bara skrattade när Hanna påpekade det. Tur att vi hade fått i oss maten innan denna upptäckt. Fredag morgon åkte Hanna hem och jag blev ensam igen. Sammanfattningsvis var det en mycket rolig och trevlig sista lovvecka!
