Et la vie parisienne continue
Bonjour tout le monde! Ça va? Okej, ska sluta skriva på franska nu. Det är bara det att vissa saker kommer naturligt, så hjärntvättad som jag blir varje dag, fast på ett bra sätt förstås. Jag älskar att ha franska språket omkring mig ständigt! När jag är ute och promenerar brukar jag hålla öronen uppspärrade och lagom diskret försöka lyssna på vad folk på gatorna säger. Det är ett hyfsat bra sätt att öva sin hörförståelse, om de nu inte pratar så snabbt att man knappt uppfattar vad de säger så klart. Jag känner mig något mossig när jag inte snackat franska på 3 år. Men allt jag lärt mig sitter ju inne i hjärnan nånstans. På måndag börjar kurserna på universitetet, det känns ganska pirrigt. Tänk om jag inte hänger med från början och så blir allt bara blaja… Jag tror i alla fall de kurser jag valt kan bli intressanta, hoppas lärarna är det också. Man får ju ingen bra känsla i magen direkt när man ser att en av de kursansvariga heter Franco… Jag kommer hålla till på två olika campus, men jag hade en sådan tur med att pussla ihop mina scheman att jag slipper åka emellan samma dag. Måndag, onsdag och torsdag ska jag vara på Malesherbes och på tisdag och fredag på Sorbonnes huvudcampus. Väldigt bra organiserat.
Annars är det bra, förutom att jag saknar Fredrik massor så klart men jag vänjer mig. Jag har den 28 februari att se fram emot då han kommer och hälsar på mig några dagar. Vad bor jag med för människor då? Jag har snackat mer med tyskan nu och hon är riktigt trevlig, pratar franska flytande, spelar piano som ett proffs (eller är ett proffs, hon har spelat på konserter) och gör praktik här i Paris. En ny tjej har flyttat in idag, dock har jag inte hunnit prata med henne mer än att jag har hälsat, men det jag vet är att hon är jurist. En sån där karriärmänniska som får en själv att känna sig lite lat och utan drivkraft. Det hade varit bättre om det var en student, inte bara för att vi hade varit på samma nivå men också för att snacka lite om studentlivet och ty oss till varandra när allt känns för jävligt jobbigt. Äh, hon verkar trevlig i alla fall och det är givetvis det viktigaste. Jag längtar hur som helst efter att umgås med andra studenter.
