Orkar inte vara sjuk längre

Nu är jag outhärdligt less på att vara hemma och nöta soffan, jag vill bli frisk nu med detsamma! Tyvärr går det ju inte att bestämma sånt själv, och det går heller inte att bestämma att man ska slippa förkylningar när man redan har en åkomma att dras med. Nej, självklart fick jag en sån på köpet nu i veckan. Vilken envis och jobbig hosta jag har, den förstör min nattsömn och mina få dagliga aktiviteter som jag måste ta itu med, främst läsa en bok till gruppresentationen i litteratur. Jag kan inte läsa länge innan jag blir avbruten av helveteshostan, och då tappar jag till slut tålamodet att fortsätta.

Igår kände jag mig smått deppig och bröt ihop över det faktum att jag kanske inte kommer att kunna genomföra min praktik de två nästkommande veckorna. Om jag har ont och går på kryckor blir det bara jobbigt att åka iväg ända till Vadstena varje dag och gå all in så jag verkligen fixar det den här gången. Hur ska jag orka ge 100% om mina krafter just nu ligger på 50% eller knappt det? Det funkar inte, i så fall måste jag tillfriskna fort som fasen tills på måndag och det känns alltför optimistiskt. Allt hade kunnat flyta på finfint om jag aldrig hade råkat ut för den här jävla olyckan! Jag vet inte vad jag är mest arg på: min cykel, det hala väglaget eller mig själv. Man önskar ju kunna lägga skulden på utomstående faktorer, dvs. de två första, men någonstans så är det rimligt att resonera att det var mitt eget fel. Om jag inte hade svängt hade jag inte ramlat, och jag kände ju att jag höll på att slira innan kurvan. Dumt, dumt, dumt. Men fan, jag trodde jag kunde lita på min cykel…