Liverpool

Som utlovat så ska jag berätta om studieresan till England, och eftersom jag misstänker att det kan bli en rätt lång historia så delar jag upp den i några inlägg. Fredagen den 25:e mars satte mig jag och större delen av Engelsk-inriktningens studenter på ett trångt plan till Liverpool. Det var ingen planerad destination som vi länge hade önskat besöka utan snarare ett stopp på vägen. Det var helt enkelt smidigast att åka dit först för att sen färdas till Chester på söndagen. 1. Städerna ligger ganska nära varandra på kartan, 2. Det gick inget passande flyg till Liverpool på söndagen. Liverpool visade sig i alla fall från sin bästa sida! Enda minuset: Hostelet jag och ett gäng hade bokat. När vi kom dit för att checka in sent på kvällen fick vi veta att vi inte alls skulle få sova i det typ av rum vi hade bokat. Med en kille i gänget tyckte vi det skulle vara schysst att boka ett mixed room så han skulle slipppa sova med enbart främlingar. Ett female room fick vi nöja oss med istället och vår manlige klasspolare fick acceptera att han inte fick sova med oss. Hostelets skick var en annan femma… Vi sov i ett vindsrum där golvet knakade, det var en bred springa i det och det var hål i våningssängarna (inte så kul att sova i överslafen som bla. jag gjorde). Toaletten var nog värst, man fick pumpa som en galning för att kunna spola. Vilket ruckel till boende det var!

På lördagen turistade vi för fullt, varför inte passa på tyckte vi. Kanske det var hostelet som bidrog lite till att vi faktiskt gjorde ganska mycket på två dagar, vara ute på vift så mycket som möjligt för att slippa boendet. Det blev först ett besök i Liverpool Cathedral, en magnifik byggnad som stoltserade med att vara Europas femte största (har jag för mig). Vi vågade oss upp i tornet men erkänner att jag höll krampaktigt i trappräcket, ”Tänk om det blir jordbävning just nu och allt rasar”. Dum tanke, I know. Vi gick vidare till Walker Art Gallery för att försöka bli lite mer belevade människor inom ramen för konst (dålig humor). Såg på massa skulpturer, antika konstföremål och konst vi studerat i British Cultural Studies-kursen. Vi blev less ganska fort och gick till ett kinahak och åt deras vräkigt stora lunchbuffé. Sen styrde vi mot Tate Modern, som har en filial i Liverpool. Det är rätt kul att försöka förstå sig på modern konst, om man är för fördömande är det nära att tro att många var höga under skaparprocessen. Men det finns ju faktiskt en tanke bakom. Beatles-museet hann vi också med under dagen och det bjöd på en mycket cool och interaktiv upplevelse. Det var otroligt bra uppbyggt vilket gjorde att man sveptes in med storm i ”Beatles-eran”. Jag är ingen jättestor Beatles-fantast men gillar deras musik, så skulle ha ångrat om jag hade missat museibesöket. På kvällen gick vi till puben där de brukade spela, The Cavern. Jag var lite besviken faktiskt, det var mest stökigt och trångt. Roade oss att titta på allt folk utanför som klädde sig pinsamt och gräsligt fult. British mums go teens… Jag vet inte vad som är värst, den ~40-åriga tonårsmorsan på kinahaket med blått, lila och grått hår eller en full 40-årig kvinna i övertight fodral med sjukt djup urringning och som beter sig som en fjortis. I rest my case.

Söndag var en lite lugnare dag på så sätt att vi inte hann med lika mycket. Shoppingdag hade vi bestämt att det skulle vara. PRIMARK! skrek alla i kör och sprang dit som blodtörstiga vildhundar. Jag hittade märkligt nog ingenting, tror jag är för kräsen när det kommer till massproducerade lågbudgetkläder. Visst, några fynd kan man göra, såg ju hur de andra gjorde det. Men det fanns inget plagg som föll mig direkt i smaken. Jag ville inte köpa bara för att det var billigt heller, hade en bagagevikt att begränsa mig till och då köper jag hellre nåt jag vill ha.

I mina samlade intryck av Liverpool kan jag säga att lokalbefolkningen var mycket trevliga och artiga, shoppingen väl godkänd och Beatles-museet får toppbetyg! Bye bye, nästa inlägg blir om Chester!